Ångest.

Pluggångest, framtidsångest, stockholmsångest... Något måste hända.
Vill att det ska bli helg så att Annika är hos mig och styr upp mitt liv. En dygn kvar. Dock ett fruktansvärt tufft dygn kvar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0